Nu har jag varit hos doktor Katarina på smådjurskliniken, och det var en riktig pärs (trots att mamma var med hela tiden och lugnade mig). När doktor Katarina såg de äckliga blåsorna under framtassarna ojade hon sig och tyckte väldigt synd om mig. Det var antibiotika som gällde, sa hon. Plus en salva som jag ska smörjas med, då kommer det ordna sig.
Med mina bakben var det däremot värre... Vi fick ta nya röntgenplåtar. För att det skulle funka fick jag sövas igen. Det gillar jag inte, för man blir så himla groggy när man vaknar. Jag råkade t o m kissa inne, fy så skämmigt!
De var tvungna att diskutera bilderna, så matte och husse får inte besked förrän på måndag. Det KAN behövas en operation till (hemska tanke!) eller så räcker det med artrosmedicin. För jag hade verkligen slitna leder. Artros har ju bara gamla tanter och farbröder! Inte jag som är så ung och vacker!
Matte måste nu ge mig tre olika tabletter två gånger om dagen + salvan. Dessutom måste jag ha den förnedrande tratten på mig, så att jag inte kan slicka mig på tassarna. Fast jag tycker den är rätt okej. Matte och husse säger att jag är duktig! Fast jag ser ut som jag ska flyga till månen!
Tratten har medfört några nya smeknamn, suck. Astronauten, Laika och Barbarella är bara några...
På måndag vet matte och husse mer om mina bakbens framtidsutsikter. Vi återkommer då.
Men lilla söta Barbro.....jag ska tänka på dig extra mycket och skicka massor av blifriskenergi och kärlek till dig..
SvaraRaderaMånga kramar Lotta